Ångest.

Jag är så sjukt besviken på mig själv. Det gör så jävla ont att bara se misslyckanden efter misslyckanden hos sig själv. Förvänta sig det ena men allt blir helt tvärtom, hela tiden. Prestationsångesten gör det inte så mycket bättre heller.. Sen att bli dumförklarad av endel stolpskott är ju pricken över i:t. Tackar för det! Blir så himla sur..

Nu ska jag trycka i mig mat, dö lite, sen kötta sönder mig på gymmet. För det är väl det enda jag kan, menar jag..
Skit..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0